Hälsa ett hot mot lönsamhet?

Okt 2016
Blogg - Fredrik Bengtsson

Hälsa har på kort tid seglat upp som vår nya, stora hållbarhetsfråga. De nya arbetsmiljöföreskrifterna kring Organisatorisk och Social Arbetsmiljö som trädde i kraft i våras, är Regeringens krafttag mot den arbetsrelaterade ohälsan och de skenande sjukskrivningstalen.

 

 

Implementeringen av de nya föreskrifterna i praktiken innebär ett paradigmskifte i svenskt näringsliv och tar avstamp i människors hälsa, värderingar och livskvalitet som motsats till att människan ska anpassa sig till arbetslivets villkor. Att det skett en förändring i människors syn på liv och arbete upptäckte jag i samband med de intervjuer med människor i 30-årsåldern som jag gjorde som underlag för min första bok, ”Att få livet att gå ihop – om yngre karriärmänniskors liv och arbete” som kom ut för 15 år sedan.

Då var min slutsats att den nya diagnosen och epidemin utbrändhet var ett resultat av att människors grundläggande behov och drivkrafter inte längre överensstämde med arbetslivets och samhällets strukturer. Det hade uppstått en motsättning helt enkelt mellan människan och den omgivande miljön och den klyftan skapade en existentiell kris som hade sin grund i människors värderingar och identitet.

Klyftan har bestått sedan dess och så har den stressrelaterade ohälsan där brister i arbetsmiljön är en viktig del i många människors upplevelse av sin situation. Hälsa berör hela människans livssituation och det är sällan det går att härleda stressrelaterade problem till enbart det privata eller helt och hållet till jobbet. Det som är den stora tvistefrågan är om det är människan som ska anpassa sig till arbetslivet såsom varit fallet sedan industrialiseringens början då människan lämnade sin naturliga livsrytm till förmån för stämpelklockan, eller om det är människan som ska sättas i centrum och arbetslivet som ska anpassa sig därefter?

Den nya lagstiftningen innebär att Regeringen tagit ställning för ett historiskt beslut som vänder upp och ner på den logik som byggt vårt välfärdssamhälle. Den logiken handlade om att människan skulle bli rationell och höja sig över sina känslomässiga och existentiella behov för att skapa välstånd för sig själv, för sin familj och för Sverige AB. Plikt och flit blev ledorden som förenade folket och skapade Folkhemmet, en tidsanda och en process som vi kan se exempel på i dagens Östeuropa där stressrelaterad ohälsa i princip inte förekommer och där människor är upptagna med att tillgodose sina materiella behov.

Det paradigmskifte som Sveriges Regering tagit ställning för att införa har tyvärr inte kommunicerats på ett sätt som skapar logik och samverkan utan snarare konflikt med många arbetsgivare. Det man borde ha varit tydlig med är att grunden för den nya lagstiftningen är att det sätt som vi arbetar på idag där antal timmar och gränslöshet gällande arbetsbörda och arbetstid faktiskt inte är vägen framåt till ökad produktivitet och långsiktig hållbar lönsamhet i ett yrkesliv där hjärnan och personligheten ersatt det löpande bandet. Vi behöver vara fokuserade och klartänkta för att kunna analysera komplexa mängder information och finna nya, kreativa lösningar för våra kunders behov. Vi behöver vara i balans och ha en närvaro i nuet för att lyckas skapa relationer till andra, oavsett om det handlar om relationen mellan säljare-kund, behandlare-patient eller någon annan relation där människan och relationen utgör själva kärnan i jobbet.

När vi är stressade och utarbetade tar reptilhjärnan över och vi tappar kontakten med de högre nivåerna av vårt intellekt såväl som att vi förlorar förmågan att känna djupare känslor och att förhålla oss till våra mer andliga behov. Vi blir helt enkelt mer primitiva i vårt sätt att fungera, vilket skapar mer konflikter i arbetsgrupper, lägre tolerans mot olikheter, försämrad samarbetsförmåga och brist på kreativitet. Sammantaget är detta inte något framgångsrecept för ett produktivt arbetsliv, varför det inte finns någon motsättning mellan det som skapar balans för människan och det som är bra för arbetslivet.

Insikten om detta och det större sammanhanget är det tyvärr få som ännu besitter, vilket gör att omställningen i att sätta människan i fokus för att låta arbetsliv och yttre strukturer anpassa sig till den moderna människans behov och drivkrafter skapar konflikt istället för optimism och samverkan. Sverige kan bli världsledande inte bara i andel sjukskrivna utan även i ett modernt, hälsosamt och konkurrenskraftigt arbetsliv. De nya arbetsmiljöföreskrifterna banar vägen för denna utveckling och tvingar in arbetslivet i ett paradigmskifte som kräver stöttning och hjälp för chefer och ledningar att förstå att denna utveckling inte utgör något hot mot lönsamheten utan är själva förutsättningen för långsiktig hållbarhet även i ekonomiska termer.

 
Fredrik Bengtsson