Omorganisationer innebär inte enbart den positiva anpassning till nya förutsättningar som man önskar. Tvärtom skapar omorganisationer ofta beteenden hos de anställda som är allt annan än önskvärda.
I USA har många politiska kommentatorer sedan länge konstaterat att det inte längre är presidentvalskampanj koncentrerat till vart fjärde år. Det har utvecklats till en evig kommunikationskampanj för att bli vald eller återvald, istället för att leverera det man har ställt i utsikt. Jag har många gånger sett hur organisationer med potential att göra storverk misslyckas genom att internt befinna sig i en företagsvariant av amerikansk politik, med evigt och utbrett fokus på att söka bli ”vald” och driva intern kampanj.
En i artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv för några år sedan tog man upp fenomenet att ständiga omorganisationer sällan ger de förväntade vinsterna i företagen. Strategin att mer eller mindre ständigt omorganisera tycks trots tveksamma effekter vara vanlig då det finns undersökningar som visar att vart tredje (!) medelstort eller stort svenskt företag omorganiserar i stort sett varje år.
Till konkurrenternas glädje
Under min tid i telekommunikationsbranschen hade jag under ett antal år mycket att göra med alla teleoperatörer i Norden. En av dem genomförde stora omorganisationer mer eller mindre årsvis. Insikten hos medarbetarna blev att även om en omorganisation precis är avklarad så kommer det snart en ny. Inför den nya var det bäst att se till att positionera sig på bästa sätt i det interpolitiska spelet. Jag kunde få höra att:
”Även om det gick bra för mig i den här förändringen så kommer det ju snart en ny organisationsplan farande och då sätts allting på sin spets igen”.
Den stora effekten i företaget blev att fokus till stor del vändes inåt istället för mot kunderna, i de anställdas strävan att delta i den eviga valkampanjen.
I större företag förstärks också detta beteende då organisationens storlek innebär att många anställda naturligt befinner sig på avstånd från kunderna och affären. Då har många svårt att visa på konkreta resultat av sitt dagliga arbete och det blir än viktigare att arbeta med att positionera sig och ta rygg på rätt personer.
Hos en del av teleoperatörens konkurrenter var det här fenomenet naturligtvis till glädje och sågs som en möjlighet att med stort kundfokus ta marknad från den internt skådande konkurrenten. ”Hörde att de ska omorganisera i år igen, tacksam att de fortsätter att frivilligt ge oss möjligheten att i fred bearbeta deras kunder”.
Illusion av framsteg
Det är givetvis befogat att sätta nya organisationsstrukturer på plats om marknaden, kundbeteendet, eller företagets utbud dramatiskt ändras. Men om så inte är fallet är det som jag ser det ett skenbart sätt att visa handlingskraft genom att rastlöst omorganisera. Det är mer produktivt (men kanske inte lika glamoröst) att arbeta med ständiga förbättringar, skruva i processerna och metoderna, kommunicera och förankra affärsidé, vision och strategi, och att säkerställa maximalt fokus utåt mot de som betyder mest för framgången – kunderna.
Den romerske författaren Gaius Petronius som levde år 27 till 66 före Kristus var på omorganisationens förbannelse och frestelse då han sa:
”Vi tränade hårt men varje gång vi började få fram fungerande grupper skulle vi omorganiseras. Jag lärde mig senare i livet att vi är benägna att möta varje ny situation genom omorganisation och också vilken underbar metod detta är för att skapa en illusion av framsteg medan den åstadkommer kaos, ineffektivitet och demoralisering.”
/ Lars Bjarnemark
