Att genomföra förändringar i en organisation bygger på en helt grundläggande mänsklig egenskap. Något så enkelt som att vi människor bryr oss om den som bryr sig om oss.
Förändringsarbete brukar de flesta toppledare citera som det svåraste i ledarskapet. Som ledare har vi alla har stått inför personalgrupper och presenterat nödvändiga förändringar som vi velat få genomförda. Vi har självfallet använt våra retoriska förmågor på bästa sätt och använt både rationella och emotionella argument och exempel. Trots att förändringarna har varit strategiskt sunda, retoriskt välpresenterade, och vi uppfattat tydliga accepter (folk nickar och ler), har vi alltför ofta efter en tid kunnat konstatera att vi inte fått det genomslag vi förväntat oss.
Alla har fortsatt göra som de alltid har gjort. Varför? Var är det vi har gått fel i de situationerna? Och varför har det gått bra i andra situationer?
Våra medarbetare bryr sig egentligen inte om vad vi vill att de ska göra innan de känner hur mycket vi bryr oss om dem. När en medarbetare verkligen känner att du bryr dig om honom eller henne, då får du samma omtanke i retur för dig och dina intentioner. När din personal vet att du bryr dig, då lyssnar de och gör nästan vad som helst för dig, din organisation eller ditt företag.
Varför ta betalt för djursjukvård?
När jag för ett antal år sedan tog över som VD på ett stort företag inom veterinärvård, insåg jag snabbt att det problem som tidigare ledning brottats mycket med fortfarande fanns kvar. Trots att företagets stora djursjukhus erbjöd den bästa djurvården, var det svårt för många veterinärer och djursjukvårdare att ta fullt betalt för tjänsterna. Det här var riktigt förödande för lönsamheten.
På ganska kort tid lyckades jag få de flesta i företaget att ändra beteende och ta betalt på det sätt som vården så väl motiverade. Visst samlade jag personalgrupper och fick dem att förstå att företaget måste tjäna pengar för att överleva (det rationella). Naturligtvis fick jag dem att känna att ett ekonomiskt resultat är vägen till de investeringar i nya vårdlokaler och i ny medicinsk utrustning som alla så hett önskade (det emotionella). Givetvis etablerade vi processer och strukturer för att underlätta de nödvändiga beteendeförändringarna.
Den avgörande skillnaden
Men det avgörande var att personalen kände att jag verkligen hade sett, förstod och respekterade deras enorma engagemang i patienter och djurägare; att jag nära på plats såg vilka ansträngningar de gjorde varje dag för att ge bra vård i lokaler som på den tiden hade stora begränsningar; att jag genom min tidigare erfarenhet från vårdbolag visste och bevisligen erkände strävan till fortsatt professionell utveckling; att jag hade snabbt hade tagit i några struktur- och ledarfrågor som förpestade mångas vardag. Jag brydde mig, och därför brydde sig de allra flesta om mitt budskap. Därför fick jag med mig företaget i en förändring, där andra tidigare hade gått bet.
Att äkta bry sig om är långt viktigare än argument och kommunikationstaktik. Ett äkta engagemang i de personer som dagligen gör jobbet är mångfalt mera värt än den största retoriska naturbegåvningen.
Av: Lars Bjarnemark
